Final-Banner-LMM
 

Lunark Moon Mission

Rymdarkitekter testar månbosättning på Grönland

I höst sätter två unga arkitekter upp en högteknologisk månbosättning i ett avlägset område på arktiska Grönland. Månbosättningen är en del av ett forskningsprojekt som ska kartlägga hur en flytt till månen upplevs i den egna kroppen.

”Vi är helt isolerade. Det är iskallt. Landskapet är monotont. Det finns inga omgivande stimulus, vilket är anledningen till att det är den trognaste simulationen av hur det kan vara att bo på månen som vi kan uppnå här på jorden.”

Så här berättar 25-årige Sebastian Aristotelis, som äger företaget SAGA Space Architects tillsammans med två år yngre Karl-Johan Sørensen. I september reser de två unga rymdarkitekterna till nordvästra Grönland för att bo tre månader i månbosättningen LUNARK Habitat som de själva har designat.

Expeditionen har ett forskningssyfte: Nämligen att undersöka vilka arkitektoniska element, t.ex. en växtvägg, som påverkar dem mest. Därför är platsen noga utvald, då det i det obebodda landskapet på Grönland inte finns andra stimulus än de föremål som de själva tar med sig.

Samtidigt har de två rymdarkitekterna gjort en rad val som ska göra månflytten så naturtrogen som det över huvud taget går. Området är med sin svarta kust och minus 30 grader kallt, ett av de ställen på jorden där förhållandena och landskapet mest liknar de man återfinner på månen. Därför innehåller packlistan enbart de allra nödvändigaste artiklarna.

image

”Allt ska passa in i en raket, så det handlar om att optimera utrymmet. Vi tar inte med något överflödigt”, förklarar Sebastian Aristotelis.

För att optimera utrymmet är månbosättningens uppbyggnad baserad på den japanska pappersvikningskonsten origami. Den fäller ut sig själv. En aluminiumram låses fast och inom kort står en isolerad och inflyttningsklar bosättning med möbler, mat och vatten klar.

 

 

Odin är LUNARKS hjärna
LUNARK Habitat är inte som det vanliga tvåmannatältet som fälls ut i en handvändning. Det är en högteknologisk rymdbosättning med 46 sensorer som bland annat mäter aktivitetsnivå, sömnkvalitet, fukt och luftkvalitet.

Sensorerna ska båda samla in data som en rad forskningsgrupper ska använda sig av och därefter göras tillgängliga för att användas av andra forskare. Varje sensor har de två unga arkitekterna döpt efter korpar, och de rapporterar alla tillbaka till Odin – en fläktlös dator från Lenovo.

”Vår Lenovo-dator Odin ser allt, och meddelar om predicted maintenance, det vill säga den förutser underhållsbehovet. Om luftfuktigheten till exempel minskar, kan den ge besked om att vi ska titta på en bestämd panel i bosättningen, då den kan vara på väg att slå fel”, förklarar Sebastian Aristotelis.

I så fall kan de utföra smärre reparationer med hjälp av en medförd 3D-skrivare. Med den kan de konstruera reservdelar så att de kan säkerställa att bosättningen tål den extrema omgivningen samt att solpanelerna fungerar så att de får ström i bosättningen.

 

 

Tillit till utrustningen är avgörande
Utrymmet i LUNARK Habitat är begränsat och därmed även vad Karl-Johan Sørensen och Sebastian Aristotelis kan ta med sig – precis som det skulle vara ifall de reste till månen. Därför är det viktigt att den medförda utrustningen är hållbar och tål den tuffa omgivningen.

”Vi måste kunna lita på att den fungerar. Därför är det ingen tillfällighet att vi tar med oss datorer från Lenovo. Datorerna är avgörande för uppdragets utgång: Vi använder dem i vårt arbete, och de är vår enda källa till underhållning, så de måste gå att lita på”, understryker Sebastian Aristotelis. Rent konkret har Lenovo sponsrat två ThinkPads och två ThinkStations i workstation-klassen. Det rör sig om tåliga datorer tack vare den solida byggkvaliteten och goda prestandan i form av en kraftfull Intel® Xeon® processor, gott om RAM-minne samt stor SSD-disk. Och att valet föll på just Lenovos workstations är ingen tillfällighet.

 

sebastian
Sebastian Aristotelis
Expedition Manager & Architect

Mina senaste datorer har varit från Lenovo. Bosättningen ritades i en gammal Lenovo-dator som jag släpat med mig jorden runt. Jag har haft med den i djungeln och i öknen – och den fungerar oklanderligt. När ThinkPads dessutom används i den internationella rymdstationen var det inget tvivel om saken: Vi skulle ha med oss Lenovo-datorer.


Resan i öknen var första gången Karl-Johan och Sebastian kom i kontakt med ett rymdprojekt. 2019 hjälpte de ett israeliskt arbetslag att designa ett liknande forskningsprojekt som skulle äga rum i Negev-öknen.

Då de inte deltog i själva försöket, fick de inte se hela förloppet utan var tvungna att resa hem då konstruktionen var färdigbyggd. De fick däremot blodad tand och lust att själva ge sig i kast med ett eget projekt, och idén till LUNARK Habitat föddes.

 

 

Flera år av rymdfascination
Det är ingen tillfällighet att de två rymdarkitekterna blev inbjudna till Israel för att bygga en marsbosättning. Åtskilliga gånger har de utmärkt sig i internationella rymdsammanhang.

Första gången var när de vann en internationell arkitekt-tävling om att designa en marsbosättning. Med utmärkelserna följde en forskarutbildningskurs vid internationella rymduniversitetet International Space University i Delft i Holland. Här imponerade de två unga arkitekterna på folk från den amerikanska rymdorganisationen NASA.

”Det var en häftig upplevelse. Vi båda har länge fascinerats av rymden. När vi i arkitektstudierna skulle läsa något om renässansen lyckades vi alltid titta på något om rymden. Och det är nästan overkligt att folk från NASA berömmer oss och anser att vårt projekt är intressant”, förklarar Sebastian Aristotelis.

Besöket på rymduniversitetet sporrar de två unga arkitekterna som därefter deltar i och vinner tävlingen i att designa en månbostad, Moon Village Association. Här arbetar de för första gången på en utfällbar månbosättning baserad på origami.

Knappt ett år efter, 2019, riktar de två arkitekterna in sig på sitt eget rymduppdrag. 50 år efter att Neil Armstrong och Buzz Aldrin satte sina fötter på månen, börjar Karl-Johan och Sebastian sina egna förberedelser med simuleringen av ett rymduppdrag. Förhoppningen är att resultaten kan ligga till grund för att vi i framtiden kan tillbringa betydligt längre tid på månen än de 21 timmar och 36 minuter som Armstrong och Aldrin tillbringade på månens yta. Med deras ord:

”När vi reser till månen måste vi trivas, inte bara överleva”

 

Lunark Moon Mission Fact box - SE